Blommorna doftar starkast efter ett oväder

- Heinrich Heine -

onsdag 27 februari 2008

Paus.

Jag har haft ett par mysiga dagar med mamma på besök. Det var precis vad jag behövde just nu. Jag har varit inne i en ond cirkel ett tag och behövde ett avbrott - en paus från mig själv. Och mamma gav mig den pausen. Jag vilar liksom när jag är med henne. Det handlar väl om någonslags trygghet. En trygghet som jag har ett alldeles extra stort behov av när jag mår sådär.

För att få mitt liv att fungera har jag nu bestämt mig för att ta en sak i taget. Och inte stressa upp mig över någonting. Skulle jag missa en tenta så kan jag alltid ordna det senare.

Dessutom ska jag tillåta mig att vila. För jag behöver vila. En hel massa. Jag får mindre ångest då. Hellre sova mycket än att ha ångest.

Och så håller jag, i samråd med min läkare, på att höja min dagliga dos antidepressiva medicin. Nu håller jag bara tummarna för att högre dos = bättre effekt (mindre ångest).

fredag 22 februari 2008

Att värdera sig själv

Varför är det så lätt att bry sig om andra, men så svårt att bry sig om sig själv?

Så lätt att tycka om andra, men så svårt att tycka om sig själv?

Om jag ändå kunde bry mig om mig själv en tiondel så mycket som jag bryr mig om andra... Det hade varit bra.

torsdag 21 februari 2008

Att bedöva med mat

Jag vet att det inte hjälper mig, men jag kan inte låta bli att tycka att det är en smula orättvist.

Någon som missbrukar alkohol kan bestämma sig för att aldrig mer dricka alkohol.

Någon som missbrukar mat kan knappast bestämma sig för att aldrig mer äta mat.

Det är så fruktansvärt svårt att äta lagom. En alkoholist behöver inte lära sig att dricka lagom. Jag betvivlar inte att det är jobbigt att bli av med ett alkoholmissbruk, men jag står fast vid att det är en underlättande faktor att man kan utesluta substansen helt och hållet.

Jobbiga känslor och tankar ligger och bubblar inuti mig hela tiden, och jag dämpar dem med sötsaker och annan mat. Jag äter och äter och äter. Allt för att slippa tänka, slippa känna. Hade min hjärna haft en off-knapp hade jag tryckt på den nu.

Jag har ätit mer än någonsin de senaste veckorna. Jag vet, att jag kommer att gå upp en hel (?) del i vikt på grund av mitt beteende. Men jag står inte ut med att släppa fram det jobbiga. Jag står inte ut med att hantera mig själv och mina egna tankar och känslor.

Suck! Ibland vill jag bara stänga av.

I sådana här lägen tvivlar jag stort på om jag någonsin kommer att orka att göra ett bra jobb som sjuksköterska. Jag orkar inte ens med mig själv. Hur ska jag då ha kraft kvar till att möta patienter och ge av mig själv på jobbet? Nej, jag orkar inte. Jag orkar bara inte.

Kommer jag någonsin att orka att leva ett vanligt liv?

tisdag 19 februari 2008

Från min finaste mamma



Jag fick post i torsdags, en avi om ett brev som var för stort för att komma genom brevlådan. Det var så mycket just då - tentaplugg och annat - så avin blev liggande några dagar. Idag travade jag iallafall iväg till tobaksaffären och hämtade ut ett litet paket.

Mamma var avsändaren och innehållet ser ni ovan.

Mysigt!

söndag 17 februari 2008

Slut i tanken

Jag har alldeles precis slut på energi och kraft just nu...

Vet ni någonstans där man kan köpa några hekto och fylla på?

Som student har man nämligen inte tid att vara trött.

Jag är jättetrött.

Bild: www.openstockphotography.com, Creative Commons Attribution 1.0

lördag 16 februari 2008

Gissningslek

Vad föreställer bilden?

1) en sjöborre
x) en prydnadskudde
2) en marsvinsrumpa på väg in i en tunnel




Marsvinsstäd

Jag ska vara ärlig och säga att det är sådär smidigt att ha marsvin och att städa marsvinsbur när man har en pytteliten lägenhet med ett pyttelitet badrum, och yttepyttelite förvaringsmöjligheter för spån, hö och dylikt. Men det går. Och det är helt klart värt det. Att ha marsvin är jättemysigt. Dessutom skadar det inte att ibland vara tvungen att ha ansvar för någon annan än sig själv. Ja, man skulle kunna säga att mina marsvin är mina små bebisar. Inte för att de är särskilt purunga längre, men ändå..

Marsvinsstäd =

* 5 (över)fulla "Biologiskt avfall"-påsar
* Blandning av hö, spån, kiss o bajs utspillt över lägenhetsgolvet
* Uppkavlade byxben
* Ett dyblött badrum (ja, jag skrubbar buren ordentligt)

Resultat:

* Två glada marsvin som kuttrar förnöjt, tar tupplurar och tuggar fräscht hö i sin superfräscha lya.

Helgen i punkter

* Återhämtning - VILA
* Ta hand om mig själv
* Städa lägenhet (från bombnedslag till klinisk fröjd)
* Städa marsvinsbur
* Handla massa god frukt och goda grönsaker till mig och marsvinen
* Tvätta
* Gå på kalas
* Bjuda en långväga vän på fika
* Slänga ihop något gott att bjuda min långväga vän på
* Gosa med mina marsvin

fredag 15 februari 2008

Tentadags

Den senaste tiden har jag suttit instängd i bibliotek och pluggat som en liten blå dagarna i ända (nåja, mellan ångestvarven..). Idag återstår att se om det har lönat sig.

Tenta idag alltså.

Jag tror att det kommer att gå bra, men kan ändå inte låta bli att vara lite nervös. Man kan ju aldrig förutsäga vad de kommer att fråga om.

Det är alltid lite läskigt att skriva tentor.

tisdag 12 februari 2008

Att hantera känslor

När jag är orolig äter jag. När jag är stressad äter jag. När jag har ångest äter jag. När jag är ledsen äter jag.

Jag äter när jag vill lugna mig eller trösta mig. Jag äter när jag vill distrahera mig själv från jobbiga tankar. Ibland äter jag för att straffa mig själv. Jag äter och äter och äter. Tills jag inte känner någon smak längre äter jag. Sött och fett ska det vara. Det dämpar bäst. Efteråt blir jag rädd för att bli stor. Att gå upp i vikt. Det är ju trots allt en naturlig konsekvens av överätning av sötsaker. Jag kan lova att jag varje dag de två senaste veckorna haft ett energiintag som överskridit min energiförbrukning. Jag vet att det är så. Ändå är det så svårt att handla annorlunda.

Jag skäms över att jag inte har bättre kontroll över mig själv.

Men jag vet ju inget annat sätt att hantera känslor på.

Det är fruktansvärt jobbigt.

Summering

Saker jag åstadkommit idag:
1) Genomfört och blivit godkänd på en examination
2) Skaffat mig ett sommarjobb (som jag verkligen vill ha)


Sedan hade jag tänkt tentaplugga i eftermiddag och ikväll, men efter att nästan ha somnat i det tysta läsrummet i skolan gav jag upp. Det är alldeles precis omöjligt att plugga idag. Orden i boken bara svävar omkring. Så det får vara.

Saker jag inte åstadkommit idag:
1) Tentaplugg

söndag 10 februari 2008

Jag - en mamma

Jag har blivit marsvinsmamma!

Marsvin =

Sällskap
Gos
Någon att komma hem till
Någon att ta hand om och bry sig om och pyssla om
Kisspölar och bajspluttar lite varstans
Någon att ha ansvar för, ge mat och städa till
2 kvadratmeter mindre yta för mig att leva på
Någon att småprata med
Hemtrevliga ljud
Stora påsar med hö och spån (som jag helt saknar förvaringsmöjigheter till)

Jag tycker verkligen om marsvin. De är roliga djur.

lördag 9 februari 2008

Förresten så...

...tränade jag igår också. Ni skulle se min högerbiceps nu alltså! Karl-Alfred-style.

Vispade vaniljvisp med ballongvisp, för hand.

En äppelpaj med vaniljvisp är definitivt träningsmotiverande.

Elektricitet är 2007...

Mera fredag

Dessutom lunchade jag med ett par blivande tandläkare och ett par blivande läkare igår. Och middag åt jag med två blivande sjuksköterskor.

Mycket skratt och givande samtal. Och en massa motivations-kickar att bli en bra och tuff sjuksköterska.

Jag kan inte nog poängtera hur glad jag är över att ha så många trevliga fina människor omkring mig.

Kroppens under

Igår fick jag tag i ett stetoskop och lyssnade på mina egna hjärtslag. Du-dunk du-dunk du-dunk...

Kroppen är fantastisk.

Dessutom tog jag två blodprov.

Det var COOLT.

torsdag 7 februari 2008

Välkommen vår

Jag avbröt pluggandet i förtid idag. När jag såg en blå himmel genom läsesalsfönstret beslutade jag att jag behövde en dos ljus. Tog en lååång paus resten av eftermiddagen. Shoppade mig lite lycklig, tog en rejäl promenad och klämde i mig en semla. Man kan inte plugga jämt.

Idag var det vår i Göteborg. Kanske inte klarblå himmel, men nästan. Det luktade vår, kändes som vår, såg ut som vår och lät som vår. Det var flera plusgrader, solen tittade fram och fåglarna kvittrade.

Och det var ljust ända fram till klockan fem.

Jag skulle vilja påstå att kung Bore misslyckats i år.

Hypokondri

Hm... Har jag inte litelite huvudvärk om jag tänker efter..? - Hjälp, jag är vattenförgiftad!

Känner jag inte ett litet tryck över bröstet..? - Hjälp, det måste vara hjärtattack!

Och lite svårt att andas är det nog allt..? - Aaah, lungödem! Astma! KOL!

Och visst känner jag mig vimsig och förvirrad då och då..? - Konfusion! Demens!


Aaaah.. Man blir helt klart lite skadad av att plugga Biomedicin... ;)

Nu väntar ännu en heldag i skolan. Från morgon till kväll. Det är min nya taktik för att undvika ångesten och locka fram studiedisciplinen. Och det funkar rikigt bra. Att vara någon annanstans än hemma är en bra taktik. Och biomedicinen ger definitivt mersmak - ju mer jag lär mig, desto mer vill jag lära mig! Tänk, en god cirkel! För en gångs skull.

Trevlig torsdag på er!

tisdag 5 februari 2008

V.B.I.U.S.

Just nu är jag en Very Busy and Important UniversitetsStudent. Hänger på föreläsningar och i bibliotek och i läsesalar dagarna i ända.

Tvingar (lurar) fram studiedisciplinen och bort ångesten.

söndag 3 februari 2008

Att välja livet

Den senaste tiden har jag stått och balanserat, med ena foten i livet.

Men igårkäll, tack vare mina fina vänner, levde jag i nuet i några timmar och fick små regelbundna injektioner av livsglädje. Jag ska försöka hålla kvar känslan så länge jag kan, och försöka hitta den igen och igen och igen. För igårkväll kände jag att jag kanske inte behöver dö. Att det finns en annan väg. Att jag faktiskt kan välja livet. Men då behöver jag er. Det är jobbigt, men med er kan jag klara det.

Det är sånt här som får mig att vilja leva igen. En kväll med riktigt goda, fina vänner och massor med skratt. Det är som ett motgift mot ångesten. Som den bästa av antidepressiva mediciner!

Tack J, M och I för igår och för att ni finns och är som ni är! Ni är så otroligt viktiga och betydelsefulla och bra för mig. Ni gör hela skillnaden bara genom att finnas för mig. Det är verkligen så.

fredag 1 februari 2008

Jag vill inte mera

Jag har bästa tänkbara behandling som finns att tillgå. Läkemedel, psykoterapi och sjukgymnastik.

Ändå mår jag så här.

Varför?

Det måste finnas något mer att göra åt mig. Men slutenvård skulle inte lösa någonting just nu, utan snarare göra saken värre. Det känns viktigt att jag får behålla den "friska" delen av mitt liv, d v s skolan. Jag vill undvika att bli sjukskriven igen. Det vore att ta ett steg tillbaka. Men såhär kan jag inte heller ha det. Kanske skulle det räcka att justera medicinen? Ett snack med läkaren är nog på sin plats. Man borde inte behöva falla såhär djupt när man medicinerar. Det kan inte vara rimligt. Vad är då poängen med att medicinera?

PS. Jag har hela tiden haft för avsikt att ha en konstruktivt och positivt vinklad blogg, men just nu har jag väldigt svårt att se det ljusa i saker och ting. Och det skulle bara kännas falskt och fel att låtsas som om allt är frid och fröjd.

Lägesrapport

Nej, jag vet ärligt talat inte hur jag ska fixa det här.

Men det finns ju omtentor.