Utskriven

Två steg fram, ett tillbaka. Ja, jag tro att man får vänja sig vid att det funkar så. Men nästa gång kanske man tar tre steg fram, innan man faller. Och fyra steg. Och fem steg. Kanske tio steg, och ett tillbaka. Och till slut tar man helt enkelt en hel massa steg framåt och mycket sällan något tillbaka.

Det viktigaste är inte att aldrig falla, utan att kunna resa sig efter varje fall.
- Kinesiskt ordspråk

Kloka ord. Och det är så jag ser på saken. Jag har fallit förut, men kunnat resa mig. Det är ingen katastrof. För varje gång man faller, är det lite lättare att resa sig. Tillfrisknande tar tid, men man lär sig en hel del på vägen. Mognar, får ökad självkännedom. Och om jag tänker förnuftigt, så inser jag att jag faktiskt har kommit en bra bit. Redan.

Trots att jag föll relativt hårt häromdagen har jag redan börjat att vända tankarna. Jag ser bra mycket ljusare på saker och ting idag än vad jag gjorde häromdagen - då jag begav mig till psyk och lade in mig. Jag känner mig ganska säker på vad jag behöver göra för att må bra. Och har man kommit till insikt med vad man behöver så tror jag att man har goda förutsättningar för att bli frisk.

Nu, mina vänner och ovänner, har jag bestämt mig för att fokusera på allt som är positivt! Det låter så självklart, och för någon som är djupt nere på botten kan det låta som ett hån (tro mig, jag vet). För vissa dagar kan det kännas precis omöjligt att manövrera sina tankar à la Kay Pollak. Men för mig, just nu, är positivt fokus viktigt. Hellre hamna i en positiv spiral, än i en negativ.

Gokväll.

Drömmar

En vän till mig tipsade mig om att knåpa ihop en drömlista, för att själv ha lite koll på vad jag önskar uppnå i mitt liv och för att få lite positivt fokus. Antagligen går inte alla grejer i listan i uppfyllelse, men det spelar ingen roll. Det viktigaste kanske inte är målen i sig utan att man faktiskt har någonting att sträva emot. Tror att det ligger mycket i det. Det är viktigt att ha mål och drömmar.

Min drömlista so far:

• Må bra - vara stabil i med- och motgångar
• Vara pigg (mindre sov-trött)
• Ett stycket genomgod självkänsla tack!
• Kunna stressa ned och slappna av (långsiktig stresshantering)
• Aldrig låta dagsformen i mitt utseende (t ex acne eller risigt hår) avgöra hur jag mår på insidan
• Acceptera att det är okej att inte alltid topp-prestera
• Släppa kraven på att allting måste vara perfekt
• Träffa en descent kille (som är: stabil, trygg i sig själv, social, trevlig, o-häftig, intelligent, jordnära, artig, ärlig, ambitiös, pålitlig, seriös, humor-rik o gärna lång o hyfsat välklädd..)
• Skaffa barn (som ska heta Ebba. Det vete sjutton hur det blir om det blir en pojk. Ebbe?)
• Skaffa hund - golden retriever
• Sjunga regelbundet i ett roligt sammanhang - gärna i en lagom stor grupp på några personer.
• En lägenhet eller hus med högt i tak och avlånga fönster och vackra dörrar. Gärna sekelskifte. Och så vatten i närheten. Hav eller sjö går bra.
• Ett litet sommarhus vid havet. Gärna Bohuslän. Klippor och sånt.
• Lära mig segla. Gärna också ha en egen liten båt.
• Ha ett ansvarsfullt jobb som jag trivs med och där jag får utvecklas och ständigt lära mig nya saker.
• Tjäna hyfsat med pengar så att jag kan förverkliga kostsamma drömmar..
• Resa mer och uppleva olika kulturer.
• Jobba i tredje världen en period. Gärna med Läkare utan gränser.

Hmm.. Det är mycket som ska ske. Kanske lika bra att skrida till verket med en gång.. ;)

Gabriellas sång

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske jag hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv

[Text: Py Bäckman, Musik: Stefan Nilson]

Att få det överstökat

Fullkomligt vansinne att Daniel åkte ut ur Idol i fredags. Vansinne. Så. Då har vi pratat klart om Idol. Det var ju inte det min blogg skulle handla om.

Det här är min stund på jorden - och din.

Detta är en inbjudan till dig om att få vara med på ett hörn. Varsågod att ta plats i valfri vagn i berg-och-dalbanan jag kallar livet.

Det här är en blogg som i mångt och mycket kommer att handla om sökandet efter psykisk hälsa och välmående, om att trivas med sig själv, om självkänsla och självförtroende, om populärpsykologisk litteratur och självhjälp, om suicidtankar, om hopp, om perfektion och stress, om tröstätning, om ångest, depression och ätstörningar, om antidepressiv medicin, om psykiatrisk vård, om terapeuter och psykologer och läkare och sjuksköterskor, om en önskan om ett liv i balans.. Allt detta blandat med en lagom dos humor, självdistans och kärlek. Kort sagt: om min stund på jorden.

Jag har startat denna blogg dels i totalt själviskt egenterapeutiskt syfte, dels i syfte att få dela med mig av mina upplevelser och tankar och förhoppningsvis också få ta del av andra människors sådana.

Välkommen.