Utskriven

Två steg fram, ett tillbaka. Ja, jag tro att man får vänja sig vid att det funkar så. Men nästa gång kanske man tar tre steg fram, innan man faller. Och fyra steg. Och fem steg. Kanske tio steg, och ett tillbaka. Och till slut tar man helt enkelt en hel massa steg framåt och mycket sällan något tillbaka.

Det viktigaste är inte att aldrig falla, utan att kunna resa sig efter varje fall.
- Kinesiskt ordspråk

Kloka ord. Och det är så jag ser på saken. Jag har fallit förut, men kunnat resa mig. Det är ingen katastrof. För varje gång man faller, är det lite lättare att resa sig. Tillfrisknande tar tid, men man lär sig en hel del på vägen. Mognar, får ökad självkännedom. Och om jag tänker förnuftigt, så inser jag att jag faktiskt har kommit en bra bit. Redan.

Trots att jag föll relativt hårt häromdagen har jag redan börjat att vända tankarna. Jag ser bra mycket ljusare på saker och ting idag än vad jag gjorde häromdagen - då jag begav mig till psyk och lade in mig. Jag känner mig ganska säker på vad jag behöver göra för att må bra. Och har man kommit till insikt med vad man behöver så tror jag att man har goda förutsättningar för att bli frisk.

Nu, mina vänner och ovänner, har jag bestämt mig för att fokusera på allt som är positivt! Det låter så självklart, och för någon som är djupt nere på botten kan det låta som ett hån (tro mig, jag vet). För vissa dagar kan det kännas precis omöjligt att manövrera sina tankar à la Kay Pollak. Men för mig, just nu, är positivt fokus viktigt. Hellre hamna i en positiv spiral, än i en negativ.

Gokväll.