En helt normal person med ångest

Jag ägnar mig numera åt en gruppaktivitet en gång i veckan.

Ångesthantering i grupp, ledd av två sjukgymnaster.

Första tillfället var igår. Och jag blev helt såld. Det kändes så bra. Så jättejättejättebra.

Det var övningar som hade med avslappning, kroppskännedom, andning och meditation att göra. Liknande övningar som jag gör under mina individuella besök hos sjukgymnasten. Men det här kändes av någon anledning annorlunda, liksom ännu bättre. Det var så skönt att göra övningarna i grupp. Det gjorde det konstigt nog nästan lättare att gå in i sig själv och fokusera på övningarna.

Jag är så fruktansvärt tacksam och glad att jag har fått möjligheten att gå hos en sjukgymnast för min ångest, och nu dessutom ha sjukgymnastik i grupp. Jag tror, att om jag bara får med mig kroppen, kan jag lättare tänka konstruktiva avslappnade tankar också. Ångest, oro och stress är faktiskt något väldigt fysiskt.

Halva vinsten med gruppen var att jag fick se att det faktiskt är "helt vanligt folk" som har ångestproblematik. Att jag inte är konstig alls. Att vem som helst kan ha ångest. Och att jag inte är den enda som behöver hjälp att hantera den. Framförallt att jag inte är misslyckad för att jag inte klarar att hantera den själv. Det finns ju en massa människor som också behöver hjälp att hantera sin ångest. Att se annat "vanligt folk" med samma problem gav mig en känsla av att jag är helt normal. Det var en skön insikt.