Min kroppsstorlek orsakar mig mycket oro, varje dag. Det är en bit kvar innan jag räknas som överviktig, men den senaste tidens tröstätning börjar visa sig på min kropp. Och det, i sig, skapar ännu mera ångest. Jag både skapar och upprätthåller min egen onda cirkel. Inte ett dugg konstruktivt.
Det handlar mycket om en rädsla för inte duga om jag är några kilon tyngre. Att människor omkring mig ska titta snett, tänka att jag ser ohälsosam ut, att jag är okunnig (att jag inte vet vad som är hälsosam mat), att jag inte kan behärska mig. Jag är rädd för vad folk ska tycka och tänka.
Jag skäms.
Det finns också en stor oro för att ingen någonsin kommer vilja ha mig om jag är större. Att jag blir oattraktiv.
Men så, idag, kom jag plötsligt till en insikt. Det slog mig att om några kilon någon gång skulle vara avgörande för om en kille vill ha mig eller inte - ja, då är det ju fel kille. Såklart. Jag vill inte ha en kille som måste ha en pinnsmal tjej. Jag vill ju ha någon som tycker om mig som jag är och inte bryr sig om jag råkar ha ett par kärlekshandtag (eller volanger, som Mia Törnblom kallar dem - jag älskar Mia Törnblom). Det är ju det allra viktigaste.
Jag vill ju ha någon som vill ha hela mig, med volanger och allt. Take it or leave it.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ännu ett bevis på din klokhet! kram igen/m
Hej! Jag hittade din blogg på bloggtoppen.se och fastnade direkt. Mycket känns igen av det du skriver, fast jag vågar inte vara öppen med det. Beundransvärt starkt av dig. Kram från anna
Du har så rätt... Hoppas du har kunnat behålla dessa positiva tankar!
Kära K.
Hang in there..du vet att jag bara är ett telesamtal bort när det behövs.. tack för senast, var så trevligt att käka lunch med dig och A. All kärlek /M
Skicka en kommentar