Matordning en helt vanlig dag:
Frukost
Mellanmål
Lunch
Mellanmål
Middag
Mellanmål
Mat(o)ordning en helt vanlig julafton/juldag/annandag:
Frukost
Fika
Lite rödbetssallad
Fika
Chokladpralin
Fika
Julmat (alla möjliga röror och julmust och sånt)
Fika
Knäck
Kola
Mintpastill
Fika
Julmust
Fika
(Juldagen: Fika, Vin, Chips, Vin)
Och nej, jag tänker inte oroa mig för att jag ska gå upp i vikt. Det är slut med det.
onsdag 26 december 2007
söndag 23 december 2007
Dagen före
Kommer nog att hänga mindre vid datorn och mer med familj och vänner de närmaste dagarna. Men jag låter lite foton av mammas fina julpynt illustrera julkänslan och passar samtidigt på att önska eder alla en fröjdefull jul.
foto: K
torsdag 20 december 2007
Rosa är fint, men...
Idag har jag tvättat.
I princip alla mina vita toppar och linnen och trosor har numera en svagt rosa nyans.
Rosa är fint, men...
Jag ber till gud att det går bort i nästa tvätt.
(Annars mår jag helt okej för tillfället. Räcker det som ursäkt för ett tråkigt blogginlägg om tvätt...?)
I princip alla mina vita toppar och linnen och trosor har numera en svagt rosa nyans.
Rosa är fint, men...
Jag ber till gud att det går bort i nästa tvätt.
(Annars mår jag helt okej för tillfället. Räcker det som ursäkt för ett tråkigt blogginlägg om tvätt...?)
onsdag 19 december 2007
Saker som fungerar sådär
Jag vill inte vara bitter eller så. Men de senaste månaderna är det några saker som inte har fungerat som de ska. Alls. Jag tycker att det är frustrerande. Särskilt när det handlar om ren och skär inkompetens.
1. En dag stängde min bredbandsleverantör, helt utan orsak och förvarning, av mitt bredband. Bara sådär. När jag ringde upp tvingade de mig att själv kontrollera en massa löjliga grejer (typ att kontakten satt i och sånt..) innan de trodde på att det möjligen kunde vara deras fel att det inte fungerade. Det krävdes 6 (!) uppgivna samtal till kundtjänst innan bredbandet kunde dras igång igen.
2. Jag beställde eftersändning - och betalade för den - därför att jag ville ha min post till rätt adress när jag flyttade. Inte för att min far skulle fortsätta få alla mina räkningar. Brevbärare har en viktig uppgift: att vara noggranna och se till att post kommer rätt. Det är i ärlighetens namn inte särskilt avancerat.
3. Min arbetsgivare glömde/missade/struntade i att sjukanmäla mig till försäkringskassan när jag blev sjukskriven. Tack vare denna "miss" har jag nu levt på luft och vatten de senaste månaderna, eftersom min ersättning blivit försenad. Tack.
4. När jag först skulle söka psykiatrisk vård blev jag hänvisad fram och tillbaka mellan olika vårdcentraler och akutmottagningar, offentliga såväl som privata. Att orka lyfta telefonen och ringa är en kraftansträngning stor nog i den situationen. Man blir om möjligt ännu mer uppgiven när man inser hur svårt det är att få hjälp och att man bara bollas mellan olika ställen. Känslan var att de hela tiden försökte skjuta över ansvaret på någon annan. (Är det någon som blir förvånad över att en del psykiskt sjuka människor ger upp och tar livet av sig?)
Bubblare: Min hyresvärd vet inte var jag bor. What?! Hur gick det till?
PS.1. Det är en himla tur att jag iallafall alltid är sjukt kompetent.
PS.2. All psykiatrisk vård är inte dålig. Min nuvarande behandling är bra. Vad jag menar är att det ofta är svårt att finna en bra första kontakt då man söker vård. Det känns otydligt vart man ska vända sig och ingen tycks veta vems ansvaret är. Det är min erfarenhet.
1. En dag stängde min bredbandsleverantör, helt utan orsak och förvarning, av mitt bredband. Bara sådär. När jag ringde upp tvingade de mig att själv kontrollera en massa löjliga grejer (typ att kontakten satt i och sånt..) innan de trodde på att det möjligen kunde vara deras fel att det inte fungerade. Det krävdes 6 (!) uppgivna samtal till kundtjänst innan bredbandet kunde dras igång igen.
2. Jag beställde eftersändning - och betalade för den - därför att jag ville ha min post till rätt adress när jag flyttade. Inte för att min far skulle fortsätta få alla mina räkningar. Brevbärare har en viktig uppgift: att vara noggranna och se till att post kommer rätt. Det är i ärlighetens namn inte särskilt avancerat.
3. Min arbetsgivare glömde/missade/struntade i att sjukanmäla mig till försäkringskassan när jag blev sjukskriven. Tack vare denna "miss" har jag nu levt på luft och vatten de senaste månaderna, eftersom min ersättning blivit försenad. Tack.
4. När jag först skulle söka psykiatrisk vård blev jag hänvisad fram och tillbaka mellan olika vårdcentraler och akutmottagningar, offentliga såväl som privata. Att orka lyfta telefonen och ringa är en kraftansträngning stor nog i den situationen. Man blir om möjligt ännu mer uppgiven när man inser hur svårt det är att få hjälp och att man bara bollas mellan olika ställen. Känslan var att de hela tiden försökte skjuta över ansvaret på någon annan. (Är det någon som blir förvånad över att en del psykiskt sjuka människor ger upp och tar livet av sig?)
Bubblare: Min hyresvärd vet inte var jag bor. What?! Hur gick det till?
PS.1. Det är en himla tur att jag iallafall alltid är sjukt kompetent.
PS.2. All psykiatrisk vård är inte dålig. Min nuvarande behandling är bra. Vad jag menar är att det ofta är svårt att finna en bra första kontakt då man söker vård. Det känns otydligt vart man ska vända sig och ingen tycks veta vems ansvaret är. Det är min erfarenhet.
Sömn.
Jag fattar ingenting. Jag har aldrig någonsin förut haft problem med att inte kunna sova. Snarare tvärtom. Jag vet inte hur man hanterar sånt här.
Och ju fler nätter som man sover dåligt, desto mer nojar man och oroar sig för att sova dåligt och resultatet blir en självuppfyllande profetia.
Jag fattar inte. Det är knappast så att jag inte är trött. Jag är skittrött.
Och ju fler nätter som man sover dåligt, desto mer nojar man och oroar sig för att sova dåligt och resultatet blir en självuppfyllande profetia.
Jag fattar inte. Det är knappast så att jag inte är trött. Jag är skittrött.
tisdag 18 december 2007
Till tomten (nr 2)
Hej tomten! Jag skulle vilja komplettera min önskelista lite grann:
(1. Tidsmaskin)
2. Diskmaskin
Diskar är ju för sjutton det enda man gör här hemma. Man diskar ju jämt!
En gång råkade jag beklaga mig över detta i min mors närvaro.
Och jag inser att jag tillhör en vansinnigt bortskämd generation.
(1. Tidsmaskin)
2. Diskmaskin
Diskar är ju för sjutton det enda man gör här hemma. Man diskar ju jämt!
En gång råkade jag beklaga mig över detta i min mors närvaro.
"Du vet att det fanns en tid då diskmaskinen inte fanns, va? När ni var små diskade vi alltid för hand. Hela familjens disk."Min mamma förtjänar respekt.
Och jag inser att jag tillhör en vansinnigt bortskämd generation.
måndag 17 december 2007
Hopp.
Vill bara säga att jag känner nåtslags hopp nu. Trots allt. Under allt. Frid och fröjd är att ta i, men att jag känner hopp, det är ett stort kliv framåt.
Träffade min läkare idag. Världens bästa läkare. Jag har haft en himla tur. Hon bemöter mig precis på det sätt som jag behöver. Hon förstår.
Och det är nog bra att jag är fri några veckor till nu. Att jag får var det. Antagligen behöver jag det också. Kanske har jag skyndat lite för mycket den här hösten. Kanske hade det varit bra om jag tillåtit mig att vara helt sjukskriven lite längre tid. Men jag ville ju sooo bad att allt skulle bli som vanligt igen, att jag skulle komma tillbaka. Nu efteråt kan jag känna att jag nog var lite för snabb. Att komma tillbaka blev ett stressmoment. Att jag rasade igen var nog ett tecken på det. Nästa gång jag ska komma tillbaka, i januari, ska jag ta det väldigt mjukt och fint. Och vara uppmärksam på hur det känns. Och viktigast av allt: inte ha för höga krav på vad jag presterar. Att vara tillräckligt bra räcker. Jag måste inte vara bäst. Särskilt inte direkt efter en sjukskrivning..
Den är vansinnigt lurig, den där balansen. Man ska vara sjukskriven så pass länge att man hinner slappna av och någorlunda stabilisera sig inombords, men inte så länge att man blir deppigare bara av det faktum att man saknar något att göra.
Jag var nog väldigt rädd för att "fastna" i ett slags sjukskrivningstillstånd. Och på ett vis är det en bra tanke. Det är ju bra att ha viljan att komma tillbaka och bli frisk. Men kanske har jag forcerat det lite grann.
Har hela tiden haft svårt att tillåta mig själv att vara sjukskriven. Självbilden rasade liksom samman. Har tidvis känt mig som en misslyckad person, utan funktion i samhället. Trots att jag innerst inne vet att jag varit sjuk. Och alla kan bli sjuka. Det är bara det att det varit fan så mycket enklare om jag brutit ett ben, eller haft en fysisk sjukdom (ja, ni anar inte hur många gånger jag velat byta ut min ångest mot en fysisk sjukdom).
Jag ser fram emot januari. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag är "ledig" fram tills dess. Jag tänker ta tillvara på tiden så gott jag kan. Det är nog bra att ha några veckor att förbereda sig mentalt för det första steget till att komma tillbaka. Nu ska jag iallafall tillbaka till något som jag verkligen vill. En situation jag tror att jag kommer trivas med. Visst är jag lite nervös, men jag håller alla mina tummar för att jag ska orka med det.
Träffade min läkare idag. Världens bästa läkare. Jag har haft en himla tur. Hon bemöter mig precis på det sätt som jag behöver. Hon förstår.
Och det är nog bra att jag är fri några veckor till nu. Att jag får var det. Antagligen behöver jag det också. Kanske har jag skyndat lite för mycket den här hösten. Kanske hade det varit bra om jag tillåtit mig att vara helt sjukskriven lite längre tid. Men jag ville ju sooo bad att allt skulle bli som vanligt igen, att jag skulle komma tillbaka. Nu efteråt kan jag känna att jag nog var lite för snabb. Att komma tillbaka blev ett stressmoment. Att jag rasade igen var nog ett tecken på det. Nästa gång jag ska komma tillbaka, i januari, ska jag ta det väldigt mjukt och fint. Och vara uppmärksam på hur det känns. Och viktigast av allt: inte ha för höga krav på vad jag presterar. Att vara tillräckligt bra räcker. Jag måste inte vara bäst. Särskilt inte direkt efter en sjukskrivning..
Den är vansinnigt lurig, den där balansen. Man ska vara sjukskriven så pass länge att man hinner slappna av och någorlunda stabilisera sig inombords, men inte så länge att man blir deppigare bara av det faktum att man saknar något att göra.
Jag var nog väldigt rädd för att "fastna" i ett slags sjukskrivningstillstånd. Och på ett vis är det en bra tanke. Det är ju bra att ha viljan att komma tillbaka och bli frisk. Men kanske har jag forcerat det lite grann.
Har hela tiden haft svårt att tillåta mig själv att vara sjukskriven. Självbilden rasade liksom samman. Har tidvis känt mig som en misslyckad person, utan funktion i samhället. Trots att jag innerst inne vet att jag varit sjuk. Och alla kan bli sjuka. Det är bara det att det varit fan så mycket enklare om jag brutit ett ben, eller haft en fysisk sjukdom (ja, ni anar inte hur många gånger jag velat byta ut min ångest mot en fysisk sjukdom).
Jag ser fram emot januari. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag är "ledig" fram tills dess. Jag tänker ta tillvara på tiden så gott jag kan. Det är nog bra att ha några veckor att förbereda sig mentalt för det första steget till att komma tillbaka. Nu ska jag iallafall tillbaka till något som jag verkligen vill. En situation jag tror att jag kommer trivas med. Visst är jag lite nervös, men jag håller alla mina tummar för att jag ska orka med det.
lördag 15 december 2007
Julpyssel nr 2
I år har jag pysslat ihop mina egna julkort.
Vitt och silver. Och en ängel.
Jag tycker om änglar.
Vitt och silver. Och en ängel.
Jag tycker om änglar.
Rosévin...
... är farligt lättdrucket. Och gott. Och rosa! Det är lite som lingondricka.
Gårdagskvällen var en mycket trevlig kväll i mycket goda vänners lag. Med inslag av rosévin, snyggt dekorerade pepparkakor, skvaller och lite singstar.
Jag minns inte när jag senast släppte loss (jaha, nu lät jag som en tant..) och hade så trevligt en hel kväll.
Klockan fyra somnade jag.
Jag är trött nu...
foto: K
Gårdagskvällen var en mycket trevlig kväll i mycket goda vänners lag. Med inslag av rosévin, snyggt dekorerade pepparkakor, skvaller och lite singstar.
Jag minns inte när jag senast släppte loss (jaha, nu lät jag som en tant..) och hade så trevligt en hel kväll.
Klockan fyra somnade jag.Jag är trött nu...
foto: K
torsdag 13 december 2007
Julpyssel
Idag har jag också ägnat mig åt min tredje terapiform: pyssel. Att pyssla är något av det bästa jag vet. Idag blev det knäck. Och mozartkulor. Häromdagen blev det tre andra sorters julgodis.
foto: K
Kroppskännedom
Imorse var jag hos min sjukgymnast. Jag är vansinnigt glad att jag har en sjukgymnast. Ångest och oro och stress ger trots allt väldigt fysiska symtom. Så: samtalsterapi för det psykiska, sjukgymnastik för det fysiska. Perfect combination.
Kroppskännedom är vad det handlar om. Basal kroppskännedom. Anspänning, avslappning, andning. Att kunna landa i sin kropp. Att lita på att benen bär. Att vila i sig själv.
Det känns jättebra.
Kroppskännedom är vad det handlar om. Basal kroppskännedom. Anspänning, avslappning, andning. Att kunna landa i sin kropp. Att lita på att benen bär. Att vila i sig själv.
Det känns jättebra.
måndag 10 december 2007
Framtidstro.
Idag fick jag tummen ur. Och plötsligt har det löst sig. Nu vet jag med säkerhet vad jag ska ägna mig åt fr o m januari och framåt. Vågar mig på att säga att det i princip räddar mitt liv. Det är så fruktansvärt viktigt att känna att man ingår i ett socialt sammanhang, att man har en meningsfull sysselsättning. Den dagen man förlorar det, förstår man. Det är en lärdom jag tar med mig från den här hösten.
söndag 9 december 2007
Nallebudet
En röd liten ask ramlade in genom mitt brevinkast en deppig dag för några veckor sedan. Inuti fanns denna söta lilla nallebjörn och ett medföljande kort med några väl valda ord. Kolla in Nallebudet om du känner någon som skulle behöva en nallebjörn!Min mamma är fantastisk.
foto: k
Sockerknark och ångesthantering
Jag är inte en person som skäms i tid och otid. Men det finns en sak jag skäms otroligt mycket för. Så mycket att jag tvekat om jag skulle skriva om det i bloggen eller inte, trots att min blogg är hyfsat anonym.
Det handlar om min relation till mat och sötsaker. Om tvångsätning, överätning, matmissbruk, sockerberoende.. kalla det vad ni vill.. Det finns ingenting, som inkluderar mig och mat, som är lagom. Och det är fruktansvärt jobbigt. Min relation till mat kan vara helt okej i perioder, och oftast lite bättre då jag skriver matdagbok (så det gör jag). Men rätt vad det är så förlorar jag all kontroll.
Det syns inte särskilt mycket utanpå. I grunden äter jag hyfsat bra, nyttig mat och tränar en del. Jag hade antagligen varit ett antal kilon lättare om jag haft ett bra förhållande till mat, men jag är ändå normalviktig.
Vad gäller sötsaker är min impulskontroll obefintlig. Finns det sötsaker tillgängliga i min omgivning så känner jag ett slags tvång att äta av dem ända tills de är slut. Jag förlorar ibland kontrollen totalt. Jag bara äter och äter. Sockret fyller en viktig funktion för mig. Det är ångestdämpande, lugnande. När jag äter sötsaker mår jag bra. Jag känner en otrolig lättnad som är svår att beskriva. Jag slutar tänka. Ibland kan det räcka med att tugga på någonting, kanske en morot eller smörgås eller kex, men oftast behöver jag sockret. Det har hänt att jag vräkt i mig ett halvt paket bitsocker, sockerbit för sockerbit. Bara för att det är det enda som lugnar mig. Har jag inte tillgång till socker så överäter jag allt annat jag kan hitta.. För det handlar också om att bli mätt. Om att bli så mätt så att man mår illa. Då hamnar fokus på illamåendet och inte på ångesten eller oron. Det är min egen beprövade metod. Fast den har ju sina brister såklart. Den fungerar bara en kort stund. Sedan tar en annan oro snart vid: oron för att bli större (gå upp i vikt). Så det är inte precis någon vattentät metod, men den "bästa" jag prövat so far. Sockret är det som dämpat ångesten bäst, i alla år. Sockret är mitt knark. Men det är inte hållbart.
Jag har prövat mig fram i mitt sökande efter en ny, långsiktigt hållbar, fungerande metod för ångesthantering:
Det handlar om min relation till mat och sötsaker. Om tvångsätning, överätning, matmissbruk, sockerberoende.. kalla det vad ni vill.. Det finns ingenting, som inkluderar mig och mat, som är lagom. Och det är fruktansvärt jobbigt. Min relation till mat kan vara helt okej i perioder, och oftast lite bättre då jag skriver matdagbok (så det gör jag). Men rätt vad det är så förlorar jag all kontroll.
Det syns inte särskilt mycket utanpå. I grunden äter jag hyfsat bra, nyttig mat och tränar en del. Jag hade antagligen varit ett antal kilon lättare om jag haft ett bra förhållande till mat, men jag är ändå normalviktig.
Vad gäller sötsaker är min impulskontroll obefintlig. Finns det sötsaker tillgängliga i min omgivning så känner jag ett slags tvång att äta av dem ända tills de är slut. Jag förlorar ibland kontrollen totalt. Jag bara äter och äter. Sockret fyller en viktig funktion för mig. Det är ångestdämpande, lugnande. När jag äter sötsaker mår jag bra. Jag känner en otrolig lättnad som är svår att beskriva. Jag slutar tänka. Ibland kan det räcka med att tugga på någonting, kanske en morot eller smörgås eller kex, men oftast behöver jag sockret. Det har hänt att jag vräkt i mig ett halvt paket bitsocker, sockerbit för sockerbit. Bara för att det är det enda som lugnar mig. Har jag inte tillgång till socker så överäter jag allt annat jag kan hitta.. För det handlar också om att bli mätt. Om att bli så mätt så att man mår illa. Då hamnar fokus på illamåendet och inte på ångesten eller oron. Det är min egen beprövade metod. Fast den har ju sina brister såklart. Den fungerar bara en kort stund. Sedan tar en annan oro snart vid: oron för att bli större (gå upp i vikt). Så det är inte precis någon vattentät metod, men den "bästa" jag prövat so far. Sockret är det som dämpat ångesten bäst, i alla år. Sockret är mitt knark. Men det är inte hållbart.
Jag har prövat mig fram i mitt sökande efter en ny, långsiktigt hållbar, fungerande metod för ångesthantering:
- En period prövade jag att gå en promenad när jag kände att ångesten var på väg. Utvärdering: Det slutade bara med att jag grät när jag gick, och att jag hade lika mycket ångest när jag kom hem - ångest som jag dämpade med nyinköpt godis.
- Ge mig ut och springa av mig ångesten. Utvärderning: se ovan
- Ringa mamma. Utvärdering: Känns bra att prata med någon, men ingen skillnad i ångest.
- Ringa kompis. Utvärdering: Måste erkänna att jag knappt prövat den här punkten. Iallafall inte när jag har som mest ångest. Är rädd att skrämma bort vänner då. Det är ju inte meningen att de ska behöva vara mina terapeuter.
- Andningsövningar. Utvärdering: Har definitivt potential, men kräver träning.
- Medicin. Lugnande. Utvärdering: Dock så lugnande att man blir superdåsig i minst ett dygn och i princip somnar. Och dessutom vill jag ogärna bli beroende av medicin.
Genom åren har jag också "prövat" en del metoder som varit än mer självdestruktiva än sockret. Jag har skadat mig själv på olika vis. Dessa sätt att hantera ångest var dock så pass ohållbara att jag inte ser någon poäng med att ta upp dem här.
I längden är det viktigaste såklart att förebygga ångestanfall, genom att öva sig till ett lugn och en grundtrygghet i sig själv och sin kropp. Då får ångesten svårare att få fäste. Dock kan det ta ett tag innan man väl når dit och man behöver iallafall en metod att hantera ångesten de gånger den ändå dyker upp.
Har någon därute ett bra tips på hur man kan hantera ångest på ett hållbart vis? Hör då gärna av er med en kommentar! Alla tips mottages tacksamt. Utom självdestruktiva metoder - de åker i papperskorgen direkt. Här är det positivt fokus som gäller.
fredag 7 december 2007
Till tomten
Önskelista:
- Tidsmaskin
Horoskop December
"Du tycks ha en fullskriven kalender och tvingas fungera ytterst välorganiserat för att hinna allt du måste. Lyckligtvis är du oerhört energisk, så du orkar allt som krävs av dig. Du tycks även hinna med dina vänner, liksom att ha ett fullödigt kärleksliv..."
HA!
yeah right.
HA!
yeah right.
torsdag 6 december 2007
Ur funktion.
Härmed önskar jag meddela att K är ur funktion. Igen.
Vet ni någon eller något som kan laga eller bota K, var vänlig hör av er. Alla tips mottages tacksamt.
Tack.
Vet ni någon eller något som kan laga eller bota K, var vänlig hör av er. Alla tips mottages tacksamt.
Tack.
onsdag 5 december 2007
Erlend Loe
Ganska nyligen upptäckte jag den norske författaren Erlend Loe. Han släppte sin första bok för sisådär tio år sedan. Vad jag förstått så är jag lite efter.
I ett tafatt försök att ta igen dessa tio missade år började jag med Expedition L och är nu halvvägs igenom Naiv. Super. - genombrottsromanen. Och jag älskar det. Jag älskar hans stil. Hans underbart naiva, enkla och fantastiskt roliga stil. Jag sitter och småler böckerna igenom och har till och med skrattat högt ett par gånger på spårvagnen. Må-bra böcker. Precis vad jag behöver just nu! Hurra för Erlend Loe! Jag ska leta upp varenda bok han har skrivit.
En enkel uppmaning till er alla där ute, inte minst alla höstdeppiga: Läs - och må lite bättre för en stund.
I ett tafatt försök att ta igen dessa tio missade år började jag med Expedition L och är nu halvvägs igenom Naiv. Super. - genombrottsromanen. Och jag älskar det. Jag älskar hans stil. Hans underbart naiva, enkla och fantastiskt roliga stil. Jag sitter och småler böckerna igenom och har till och med skrattat högt ett par gånger på spårvagnen. Må-bra böcker. Precis vad jag behöver just nu! Hurra för Erlend Loe! Jag ska leta upp varenda bok han har skrivit.
En enkel uppmaning till er alla där ute, inte minst alla höstdeppiga: Läs - och må lite bättre för en stund.
måndag 3 december 2007
En fin dag
Idag har varit en fin dag. Har umgåtts med fina människor hela dagen. Två fina vänner och en fin mamma. Och så har jag fikat två gånger. Jag är helnöjd med den här dagen. Jag mår bra.
Skäl att leva
Idag skrev jag en lista med skäl att leva. Saker som gör det värt besväret. Saker jag vill ha gjorda innan jag sticker till himlen. Det blev tio punkter. Jag är rätt nöjd. Åtta av sakerna är dessutom långsiktiga planer, som nog faktiskt tar en hel livstid i anspråk. Typ skaffa barn och sånt. Så det är nog bäst att jag hänger kvar ett tag till. Tio punkter. Och då var det ändå bara saker jag vill göra. Det finns ju också personer som gör det värt besväret. Ganska många till och med. Utan dem hade faktiskt det mesta förlorat sin mening. Det får bli en separat lista.
söndag 2 december 2007
Om trötthet (och lite julbak)
Egentligen är jag för trött för att blogga. Har aktiverat mig så himla mycket de två senaste dagarna. Jag vill ju så gärna orka. Men egentligen vet jag så väl att jag behöver ganska mycket vila och måste tillåta mig att ta det lugnt. Men det är svårt. Det där med balansen.
Ibland känns det liksom "fult" att vara trött och jag skäms över mitt stora sömnbehov. Känner mig lat när jag sover en stund på eftermiddagen. Men vissa dagar behöver jag det. Och på något vis är det väl ändå bra att lyssna till sin kropp? Jag mår iallafall bäst när jag gör det. Men ibland trotsar jag tröttheten och anstränger mig för att vara vaken en hel dag, men då mår jag rätt dåligt framåt kvällen. Förstå mig rätt: jag behöver aktiviteten också. Verkligen. Den är lika viktig som sömnen och vilan. Utan aktivitet mår jag inte heller bra. Vad det är knepigt. Det där med balansen.
PS. Om vi ska ta och fokusera på något positivt: Idag har jag knådat och pysslat hela dagen. Jag och min allra bästaste mamma har julbakat lussebullar och pepparkakor. Mmm..
Gonatt.
Ibland känns det liksom "fult" att vara trött och jag skäms över mitt stora sömnbehov. Känner mig lat när jag sover en stund på eftermiddagen. Men vissa dagar behöver jag det. Och på något vis är det väl ändå bra att lyssna till sin kropp? Jag mår iallafall bäst när jag gör det. Men ibland trotsar jag tröttheten och anstränger mig för att vara vaken en hel dag, men då mår jag rätt dåligt framåt kvällen. Förstå mig rätt: jag behöver aktiviteten också. Verkligen. Den är lika viktig som sömnen och vilan. Utan aktivitet mår jag inte heller bra. Vad det är knepigt. Det där med balansen.
PS. Om vi ska ta och fokusera på något positivt: Idag har jag knådat och pysslat hela dagen. Jag och min allra bästaste mamma har julbakat lussebullar och pepparkakor. Mmm..
Gonatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
