Jag vill inte vara bitter eller så. Men de senaste månaderna är det några saker som inte har fungerat som de ska. Alls. Jag tycker att det är frustrerande. Särskilt när det handlar om ren och skär inkompetens.
1. En dag stängde min bredbandsleverantör, helt utan orsak och förvarning, av mitt bredband. Bara sådär. När jag ringde upp tvingade de mig att själv kontrollera en massa löjliga grejer (typ att kontakten satt i och sånt..) innan de trodde på att det möjligen kunde vara deras fel att det inte fungerade. Det krävdes 6 (!) uppgivna samtal till kundtjänst innan bredbandet kunde dras igång igen.
2. Jag beställde eftersändning - och betalade för den - därför att jag ville ha min post till rätt adress när jag flyttade. Inte för att min far skulle fortsätta få alla mina räkningar. Brevbärare har en viktig uppgift: att vara noggranna och se till att post kommer rätt. Det är i ärlighetens namn inte särskilt avancerat.
3. Min arbetsgivare glömde/missade/struntade i att sjukanmäla mig till försäkringskassan när jag blev sjukskriven. Tack vare denna "miss" har jag nu levt på luft och vatten de senaste månaderna, eftersom min ersättning blivit försenad. Tack.
4. När jag först skulle söka psykiatrisk vård blev jag hänvisad fram och tillbaka mellan olika vårdcentraler och akutmottagningar, offentliga såväl som privata. Att orka lyfta telefonen och ringa är en kraftansträngning stor nog i den situationen. Man blir om möjligt ännu mer uppgiven när man inser hur svårt det är att få hjälp och att man bara bollas mellan olika ställen. Känslan var att de hela tiden försökte skjuta över ansvaret på någon annan. (Är det någon som blir förvånad över att en del psykiskt sjuka människor ger upp och tar livet av sig?)
Bubblare: Min hyresvärd vet inte var jag bor. What?! Hur gick det till?
PS.1. Det är en himla tur att jag iallafall alltid är sjukt kompetent.
PS.2. All psykiatrisk vård är inte dålig. Min nuvarande behandling är bra. Vad jag menar är att det ofta är svårt att finna en bra första kontakt då man söker vård. Det känns otydligt vart man ska vända sig och ingen tycks veta vems ansvaret är. Det är min erfarenhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar