Framtidstro.

Idag fick jag tummen ur. Och plötsligt har det löst sig. Nu vet jag med säkerhet vad jag ska ägna mig åt fr o m januari och framåt. Vågar mig på att säga att det i princip räddar mitt liv. Det är så fruktansvärt viktigt att känna att man ingår i ett socialt sammanhang, att man har en meningsfull sysselsättning. Den dagen man förlorar det, förstår man. Det är en lärdom jag tar med mig från den här hösten.