När jag är orolig äter jag. När jag är stressad äter jag. När jag har ångest äter jag. När jag är ledsen äter jag.
Jag äter när jag vill lugna mig eller trösta mig. Jag äter när jag vill distrahera mig själv från jobbiga tankar. Ibland äter jag för att straffa mig själv. Jag äter och äter och äter. Tills jag inte känner någon smak längre äter jag. Sött och fett ska det vara. Det dämpar bäst. Efteråt blir jag rädd för att bli stor. Att gå upp i vikt. Det är ju trots allt en naturlig konsekvens av överätning av sötsaker. Jag kan lova att jag varje dag de två senaste veckorna haft ett energiintag som överskridit min energiförbrukning. Jag vet att det är så. Ändå är det så svårt att handla annorlunda.
Jag skäms över att jag inte har bättre kontroll över mig själv.
Men jag vet ju inget annat sätt att hantera känslor på.
Det är fruktansvärt jobbigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar