Paus.

Jag har haft ett par mysiga dagar med mamma på besök. Det var precis vad jag behövde just nu. Jag har varit inne i en ond cirkel ett tag och behövde ett avbrott - en paus från mig själv. Och mamma gav mig den pausen. Jag vilar liksom när jag är med henne. Det handlar väl om någonslags trygghet. En trygghet som jag har ett alldeles extra stort behov av när jag mår sådär.

För att få mitt liv att fungera har jag nu bestämt mig för att ta en sak i taget. Och inte stressa upp mig över någonting. Skulle jag missa en tenta så kan jag alltid ordna det senare.

Dessutom ska jag tillåta mig att vila. För jag behöver vila. En hel massa. Jag får mindre ångest då. Hellre sova mycket än att ha ångest.

Och så håller jag, i samråd med min läkare, på att höja min dagliga dos antidepressiva medicin. Nu håller jag bara tummarna för att högre dos = bättre effekt (mindre ångest).