Jag ska nå dit

Ska jag vara helt ärlig har jag ibland själv svårt att förstå mitt eget beteende.

Godis och sötsaker ingår för tillfället i mitt dagliga (!) födointag och har gjort så de senaste veckorna.

Jag är inte dum. Jag förstår att min dåliga kost förvärrar min trötthet, antagligen ganska så rejält. Vilken kropp mår bra av ett dagligt stort intag av socker och fett?

Jag är inte dum. Men jag är tröstsökande. Ständigt. Och det är ett problem för mig.

Gång på gång gör jag seriösa försök att ta mig ur mitt okontrollerande ätande - och gång på gång faller jag sedan tillbaka. Att dämpa med mat är ett invant mönster. Så lätt att ta till i stunder av svaghet. Jag hanterar i princip allt med ätande av sötsaker. Till en början dämpar det känslan bra. Men i slutändan förvärrar det ångesten och oron. En ond cirkel helt enkelt. En ond cirkel är vad det är.

Jag har hållit på såhär periodvis i många år. Hanterat jobbiga känslor med sötsaker. Så det är inte bara att ta sig i kragen, att bestämma sig. Visst måste man verkligen bestämma sig för att man vill ur beteendet, att man vill hitta andra vägar att hantera känslor, att man vill hitta ett sätt att må så bra att man inte ständigt behöver söka tröst. Men det är inte så enkelt. Det är förbaskat svårt till och med.

Jag tror det tar tid. Och att det kräver en hel del jobb. Men jag ska nå dit. En dag ska jag nå dit.

Jag tror att jag till och med vet ungefär vad som krävs. Det krävs att jag vågar "experimentera" lite med mig själv. Prova vad som händer om jag faktiskt låter bli att äta bort en känsla. Om jag istället låter den gå in i mig och igenom mig. Det är det allting handlar om. Att våga att acceptera känslan, släppa in den, att våga vara i den, att våga låta den klinga av utan att påverka den.

Antagligen har jag inte alla verktyg, men jag har några. Nu behöver jag "bara" börja använda dem i mitt eget liv. Prova. Våga känna hur en känsla känns. På riktigt. Acceptera varje känsla. Inte döma. Inte dämpa. Bara vara i känslan, utstå den. Tills den till sist ger sig av, av sig självt.

Ett steg i taget.

Jag ska nå dit.

En dag ska jag nå dit.

Kanske inte imorgon eller nästa vecka. Men en dag.