Jag tror att det finns någon slags mening i allt.
Jag ångrar sällan någonting jag gjort. Och jag är inte särskilt bitter över saker jag varit med om i mitt liv. Det finns de som haft det lättare och de som haft det svårare. Jag försöker att acceptera mitt liv såsom det har varit och såsom det är.
För mig personligen känns det också viktigt att kunna se en mening i det faktum att jag mått mycket psykiskt dåligt flera år av mitt liv. Jag tror att meningen finns. Även om man ibland måste gräva lite djupare för att upptäcka den.
Jag hade inte varit densamma idag om jag inte haft ätstörningar, ångest och depressioner. Missförstå mig dock inte - de där tillstånden skulle jag inte ens önska åt min värsta fiende. Men de har påverkat mig på djupet. Och den mening jag kan finna i situationen är att jag har lärt känna mig själv väldigt bra under tiden jag mått dåligt och på vägen mot tillfrisknande. Jag tror att jag blivit både klokare och starkare under vägens gång. Och så har jag utvecklat en ödmjukhet inför och förståelse för andra människor som mår dåligt på olika sätt.
Jag tror att erfarenheter är bra. Även till synes tuffa och svåra erfarenheter gömmer någon slags mening. Jag vill gärna se det så. Allt har en mening. Alltid lär man sig något. Alltid påverkas man på något vis.
Det finns en tjej, Sofia Åkerman, som använder sina erfarenheter på ett positivt och konstruktivt vis. Hon har lidit av ätstörningar och självskadebeteenden och håller numera föredrag, bloggar och har skrivit en bok om sina erfarenheter. Allt för att hjälpa och hindra andra från att gå igenom samma sak.
Jag kanske inte gör några stora saker som att hålla föredrag eller skriva böcker, men jag tror nog att jag kan använda mig av mina erfarenheter på mitt eget sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar