Oro

Det var en hyfsad morgon och en hyfsad mitt-på-dagen. Sen blev det en sådär eftermiddag/kväll. För den finns där, i kroppen. Oron. Nästan hela tiden.

Det är ingen större fara egentligen. För denna oro går inte ens att jämföra med riktig stark ångest. Tack och lov. Den enda negativa konsekvensen är väl egentligen att jag äter mer. För att jag är lugn när jag äter. Kanske blir jag lite rundare om magen, men so be it i såfall. Jag orkar inte att hålla på och noja över det också.

Oron stör mig. Nu när jag ändå anser mig ha hyfsad koll på själva tankarna. Nu fattas bara att jag får koll på kroppen också. På avspänningen och lugnet och andningen. På samma vis som jag tränar på att hantera och mota bort destruktiva tankar, behöver jag lära mig att hantera och mota bort stress kroppsligen.

Just nu känns det lite grann som att tänka positiva, relativt harmoniska tankar, i en orolig, ångestfylld kropp. Knäppt.

Förmodligen sitter det mycket i huvudet ändå. Även om man inte vill tro det. Det hänger ju ihop, det där. Kroppen och psyket.